Kreativitet - vad är "fint" och "rätt"?

Som med allt annat i livet så kan inte alla älska allt du är och gör och så ej heller det du skapar i din kreativitet. Säkert är du själv heller knappast nöjd med allt du producerar när du är kreativ men förhoppningsvis känner du dig nöjd med något.

Den kreativa slaskhögen

Nu var det länge sedan jag själv målade men när jag gjorde det mer aktivt så hade jag som många andra en "slaskhög" med grejer som jag inte var något att ha eller visa upp. Det kunde vara sådana dukar som jag ibland målade över flera gånger. Det är bara ett fåtal grejer som jag är nöjd med som jag ville spara som dom var, i alla fall för min egen del. Lustigt nog så var det en kär vän som råkade rota i min "slaskhög" och plockade fram lite bilder som hon tycke var mina allra bästa verk och kallade de "godbitar".

Kreatitetssmaken är som baken -delad

Vad är fint och vad är fult kan man fråga sig? Det här med konst och skapande är ju så klart väldigt subjektivt. Någon tycker att någonting är otroligt vackert och rätt och någon annan tycker att det är gräsligt eller bara upprepningar av något de sett många gånger tidigare. Jag tycker inte att man ska hålla på med bedömningar hela tiden utan att det får vara så att det som kommer ur ens kreativitet är bra och viktigt oavsett.

Det är säkert likadant för dig själv när du exempelvis går på konstutställningar, du älskar kanske heller inte alla verk av en viss konstnär även om du tycker om väldigt många saker som han eller hon målat. Men din helhetskänsla av utställningen blir säkert att det var bra ändå. Alla bitar hör till ofta till, därför att det är som om en pusselbit skulle fattas om den grejen inte fanns där.

Att nå sin egen nöjdnivå

Sen tror jag i och förs sig att det är viktigt att man når sin egen nöjdnivå, åtminstone ibland. Att man håller på med en kreativ process tills man själv nått en nivå där man känner att man vill och har fått ett "avslut" på det man ville säga, skapa och kreera exempelvis när jag håller på med bokmanus. Det är vikigt att jag håller på tills jag själv tycker att nu är det gott nog. Nu räcker det. Därmed vill jag inte uppmuntra till perfektion. Att man väntar med att lämna ifrån sig någonting tills att allt är perfekt, vilket det ändå aldrig blir. Då är det stor risk att man i den här livstiden inte lämnar ifrån sig någon produkt. Det är synd för till och med jag kan producera saker som jag tycker är dåliga men som någon annan tycker om.

Känslan att bli färdig

I skapandeprocessen tycker jag att det är allra bäst att få avslut på något, någon gång ibland så att man inte har alltför många oavslutade kreativitetsprojekt som pockar på uppmärksamhet och därför dränerar en på energi. Det är så härligt att titta på en text, en bild eller något annat som man gjort färdigt även om det inte är "perfekt". Hursomhelst är det ett handfast bevis på någonting som har kommit ur dig själv till skillnad från all den kreativitet som bara finns i huvudet som halvavslutade eller icke påbörjade idéer.

Den ooutforskade kreativieteten

Sen finns det kreativa områden inom varje människa som bara finns där som outnyttjad potential vilket jag tycker är väldigt spännande att tänka på. Det handlar om den kreativitet som finns utanför din egen trygghetszon om vad som är rätt och fel, fint och fult etc. Den som finns när man börjar tänka "utanför boxen". Vad ska du göra för att få tillträde till den världen? Vilken typ av utrymme behöver du för att skapa ditt liv? Vilken typ av människor, och tankar behöver du bjuda in för att nå de höjderna eller djupen i din kreativiet? Hur kan du vara lite mera snäll mot dig själv, och ta på dig de icke bedömande glasögonen, innan du är färdig?

Släpp lite på kraven

För mig är det ofta kvantitet som gäller före kvalitet. Att jag ser till att få ur mig en massa saker för att senare kunna göra en bedömning av kvalitén och vad jag vill och vad jag inte vill jobba vidare med därför det inte är kul eller jag upptäcker att det inte riktigt håller. Jag upptäcker att det är både roligare och att jag får mer gjort när jag släpper på prestigen att allt som kommer ur mig måste vara rätt direkt. Många jag möter i mitt jobb som coach har de kraven på sig själv vilket är en stor hämsko på deras kreativitet. Titta lite på det du skapar just nu. Minska kraven på att varenda mening måste vara korrekt, att vartenda penseldrag måste vara i rätt nyans, att hela din innovation måste vara perfekt in i minsta detalj innan du vågar visa upp den så ska du se att det går mycket fortare och är mycket roligare att bli färdig.

Säg ja till din kreativitet och det den vill säga dig och världen. Säger du nej till din kreativietet genom att du skruvar upp kraven alltför högt så hämmas processen redan i början och då brukar det inte bli speciellt mycket flow på vägen. 

Det finns en lärdom i blockeringen

Jag tror att det finns en mening när man får vissa typer av blockeringar. Det är något, som påminner oss om att någonting är ofärdigt inom oss själva. Att någonting behöver bearbetas lite till, bli bekräftat så att man kan börja tänka från någon annan vinkel när man är klar med den processen. Ju mer vi blundar för den kreativa lärdomen i blockeringen och vägrar eller inte vågar eller orkar ta tag i det som ligger bakom. Desto längre brukar man istället hamna kvar på den platå som man vill ta sig ifrån. På något vis kan man säga att om du råkar du ut för en kreativ blockering så är det bästa du kan göra att acceptera att det finns något att lära för ju mera du kämpar emot desto mer motstånd blir det. Man kan likna det vid någon av de här kampsporterna att man möter/parerar med samma kraft. Det är smidighet jag är ute efter.

Kan du lura blockeringarna med smidighet, flexibilitet och en avspänd syn så släpper den snabbare.

Min historia

Jag vill passa på och berätta en liten historia om min första utställning som jag hade på ett bibliotek. Då kom en lokaltidning och intervjuade mig. Jag berättade om hur jag hade blivit inspirerad att våga måla samt visa upp det jag gjort. Det är många som är rädda för att visa upp sina alster inför publik eftersom man då utsätter sig för risken att höra vad andra människor tycker och tänker om det som man har gjort - och kanske även om en själv. Detta kan vara känsligt för många.

Så artikeln gick ut på det att jag vågar berätta om vikten om att våga vara kreativ och vikten av att man vågar visa upp en del av sin kreativitet för andra. För som sagt handlar kreativitet inte om att allting blir fint och vackert, nytt och innovativt utan det är mycket personlig utveckling i själva processen. Detta var den första artikeln i media där jag uttalade mig och jag visste så klart inte så mycket hur media fungerar eller hur man ska framställa saker så att det blir bra artiklar. Nuförtiden frågar jag alltid om att få läsa innan så att jag vet vad där står, för att det kan vara missuppfattningar vilket i och för sig inte händer mig speciellt ofta. Just denna gången blev det en rubrik på första sidan ""Man måste våga måla fult - En utställning av Nina Jansdotter" ....