Kreativitet och omgivningens reaktioner

När man jobbar med kreativitet så kommer mycket av kritiken från en själv det är sant men det kan också vara omgivningen som på ett eller annat sätt, medvetet eller omedvetet, hindrar dig i din kreativitet. Ibland kan människor omkring dig som bryr sig om dig försöka avråda dig ifrån att genomföra dina idéer eftersom de inte vill eller önskar att få se dig misslyckas och sedan bli besviken på att det inte gick. Ingen sund och kärleksfull människa tycker om att se någon annan som man bryr sig om misslyckas med sin kreativitet. Sen kan det vara så att de dina idéer verkar för högtflygande och orimliga därför de har en annan referensram. Då kommer de ibland att göra sitt bästa för att hindra dig ifrån att genomföra dem. Ofta kan man uppleva att de i ens närmsta omgivning tar på sig en omhändertagande och beskyddande form av "mammaroll" om skapande och i livet i stort. tt det inte gick. drar dig i din kreativitet. å någngen som påp,på gott och ont som allt annat inom skapande och i livet i stort.

En annan faktor som kan spela in i hur din omgivning reagerar på dina drömmar är den berömda Jantelagen, det vill säga uppfattningen att alla ska hålla sig på sin plats och inte förhäva sig eller tro sig vara förmer än någon annan. Den som är kreativ sticker mer eller mindre alltid ut utan att man medvetet går in för att provocera sin omgivning. Den som utmanar normalitetsnormen får helt sonika vara beredd på att det kan väcka avundsjuka. Att jobba kreativt innebär att man ibland tvingas lämna sin trygga "flock". Kreativa människor kan verkligen trigga sin omgivning negativt, speciellt hos dem som kanske har en stark längtan efter att förändra sitt liv och få möjlighet att göra andra saker, men som intalat sig själv att den drömmen är ouppnåelig. Självklart blir det en väldigt stark reaktion hos dessa människor om någon annan vågar tala och förverkliga sina kreativa drömmar, och speciellt om det kanske till och med handlar om drömmar eller kreativa projekt som liknar dem som man själv har men kanske inte ens vågar uttala för sig själv, varken högt eller lågt.

Negativa reaktioner på att någon bryter sig ur flocken, och börja förändras, kan också handla om att de här personerna är rädda för att när du förändras och kanske blir "framgånsrik" i din kreativitet så kommer du inte att duga längre. Din partner kan till exempel reagera negativt om du plötsligt börja kräva andra saker i er relation, börjar diskutera nya ämnen eller uttrycker ett missnöje med sakernas tillstånd. Kanske tror din partner då att ditt missnöje handlar om honom eller henne, och blir skräckslagen inför tanken att antingen bli ersatt eller ställas inför orimliga krav på förändring. Negativa reaktioner på andras utveckling handlar ofta om rädsla. Det kan vara bra att påminna sig själv om att det egentligen då inte alls handlar om dig och din kreativitet. I en sådan här situation kan man, för att undvika missuppfattningar men också för att underlätta för sig själv försöka förklara för människor omkring sig att det endast handlar om dig och ingen annan. Det handlar om att du inte är tillfreds med dig själv och ditt liv och att detta är det du vill förändra för att kunna utvecklas ännu mer i din kreativitet.

När jag en gång på ett tillfälligt jobb började prata om att jag ville säga upp mig för att det här arbetet inte var vad jag ville göra i mitt liv för jag ville jobba mer kreativt så reagerade mina kollegor med att vilja övertala mig att stanna kvar. Om jag valde samma karriär, yrke och arbetsplats som de så kunde de dels lättare känna samhörighet med mig och dels slippa att känna hur deras eget val blev ifrågasatt. De ville att jag skulle rätta in mig i ledet, tillhöra flocken, eftersom det ligger en slags trygghet i att människor gör så. När alla tänker och tycker likadant, har samma slags kläder, agerar likadant och följer spelreglerna så bibehålls tryggheten men när vissa individer bryter sig ur så rubbas status quo.

Om du är en person som känner att du måste bryta mot de här reglerna så är det väldigt viktigt at du skaffar dig en omgivning som hjälper och stöttar dig. Du måste skaffa dig din egen flock, och att bygga nätverk har sin centrala uppgift i just detta.

Till och med föräldrar, som antas vilja sina barns bäst kan reagera starkt om det visar sig att deras barn plötsligt förverkligar en kreativ dröm som de själva har haft men aldrig realiserat. Det kan handla om allt från högre studier till att etablera sig som konstnär. Anledningen kan vara att man blir påmind om allt som man har valt bort och reaktionen kan bli en omedelbar lust att hålla tillbaka den som har modet att följa sin dröm. Detta är givetvis ingenting man gör för att vara "elak".

Ibland kan det också handla om att man vill bespara sitt barn upplevelsen av ett misslyckande och därför försöker man avråda redan från början. Men det är omöjligt för någon att bedöma hur mycket en annan person är villig att satsa och om den personen tycker det är värt att riskera ett misslyckande. Misslyckande är en nödvändighet i ens kreativa sökandeprocess. Man kan lära sig så enormt mycket av att få göra fel ibland. Vi lär oss om oss själva, våra val och var vi inte vill hamna i livet. Har man förmågan att betrakta sina felsteg som nyttiga läxor som för oss vidare så har vi kommit långt i vårt sökande efter oss själva och det liv vi vill leva. Allra längst har man kommit om man mitt uppe i en jobbig situation kan se att det finns någonting i det här som man kan och ska lära sig av. Sen är det inte en nödvändighet att alltid vara glad och positiv när man möter hinder. Det är helt ok att få känna sig låg och ifrågasättande över meningen med det.